Tänkte dra historien om vilka hästar jag haft under de åren jag ridit, med andra ord hela livet..
Jag hade ridit på ridskola sen jag var liten, skuttade runt på små shettisar medan mamma sprang brevid och höll i.
Jag red på ridskola tills jag var 13- 14 ungefär, jag var rätt så grön i ridningen men jag kunde självklart rida och att få vara i stallet gjorde mig glad!
På sommar 2010 så lånade jag hem ett new forest sto, en D-ponny på 8 år tror jag, som heter smulan, men hon kunde knappt hoppa och var ingen stjärna i dressyren heller, men eftersom jag inte var kungen på att rida heller så passa vi ändån, vi racade runt i skogen och tog våra dressyrpass ute på åkrarna.
Jag hade ridit på ridskola sen jag var liten, skuttade runt på små shettisar medan mamma sprang brevid och höll i.
Jag red på ridskola tills jag var 13- 14 ungefär, jag var rätt så grön i ridningen men jag kunde självklart rida och att få vara i stallet gjorde mig glad!
På sommar 2010 så lånade jag hem ett new forest sto, en D-ponny på 8 år tror jag, som heter smulan, men hon kunde knappt hoppa och var ingen stjärna i dressyren heller, men eftersom jag inte var kungen på att rida heller så passa vi ändån, vi racade runt i skogen och tog våra dressyrpass ute på åkrarna.
Hade en rolig sommar med denna underbart söta ponny!
Hon lämnades tillbaka när jag började skolan i Augusti igen men nu när jag kan så himla mycket mer än vad jag kunde innan när jag hade henne, så skulle jag vilja ta tillbaka henne och lära henne henne mer i båda dressyr och hoppning, ha som ett litet project hade varit kul!
Men jag fick träffa henne sommaren 2011 då ett par kompisar till mig lånade henne på foder och då red jag ut en runda i skogen på henne och bara myste!
Det blev sista gången jag red henne då hon nu går som avelsto nere i skåne.
Hon lämnades tillbaka när jag började skolan i Augusti igen men nu när jag kan så himla mycket mer än vad jag kunde innan när jag hade henne, så skulle jag vilja ta tillbaka henne och lära henne henne mer i båda dressyr och hoppning, ha som ett litet project hade varit kul!
Men jag fick träffa henne sommaren 2011 då ett par kompisar till mig lånade henne på foder och då red jag ut en runda i skogen på henne och bara myste!
Det blev sista gången jag red henne då hon nu går som avelsto nere i skåne.
Efter det tror jag att jag fortsatte att rida på ridskolan i ett år, sen sommaren 2011 så börjde jag leta efter någon annan D-ponny, jag ville ha en läromästare som var snäll och bussig och som kunde gå både dressyr och hoppning, jag provred ganska många olika denna gången, en del av dem kunde knappt gå i form och en som jag provred var helt galen ungefär.
Men sen hittade jag en som jag tyckte väldigt mycket om, men vi var osäkra på om den skulle gå över ponnymåttet och bli storhäst, så vi fortsatte att leta.
Då hittade vi ett jättemysigt D-ponnysto som jag fastnade lite för men vi tänkte ändå att vi skulle kolla på lite fler ponnysar innan jag bestämmde mig, så jag fortsatte att leta runt på hastnet.se och helt plötsligt dök han upp, en D-ponny valack, 15 år och skimmel, superläromästare och gjorde allt för sin ryttare stod det i bland annat i annonsen, vi åkte till läckeby och provred den lille godningen och det sa bara pang så var jag helt kär i honom.
Det var som handen i handsken, han var lugn i alla lägen, gick jättebra i dressyren och hopppningen och jag hoppade en hel tärängbana med honom också.
Det var ingen snack om saken, honom skulle jag ha!
Jag fick hem honom några veckor efter och jag var världens lyckligaste, när höstterminen började så började vi träna för privattränare, vi lärde oss otroligt snabbt och atreyu hjälpte mig och struntade i om jag drog honom i munnen eftersom min balans inte var så bra just då, vi tutade och körde och skuttade runt på lite småhinder, han sa till om jag inte var konsentrerad för då stannade han på hindret o detta gjorde att jag lärde mig ännu mer och när jag gjorde rätt så funkade alltid som det skulle, vi fortsatte rida privat hela vinterna och våren, sen skulle vi ut på våran första tävling.. vi hade hoppat massa klubbhoppningar innan och kommit felflritt och allting flöt på, men sen åkte jag till eriksmåla för min och atreyus första lokala tävling och när jag väl kommer in på banan så går han inte fram, jag är jättenervös och det känner han såklart så ja det gick som det gick, men några hinder kom vi över!
Vi fortsatte att träna och tävla, det gick verkligen inte som en dans på rosor alltind men det gick ändå framåt, vi utvecklades tillsammans och skapade ett bättre sammanspel mellan oss.
Vi började hoppa högre på tränigar och tävling och jag brukade komma runt med något stopp o någon rivning ungefär o någongång blev vi uteslutna, men vi kämpade på, tillsammans!
Jag tänkte inte ge upp, jag var fortfarande osäker, hade tyvärr svårt att lita på atreyu alltid o jag ramlade ju av lite då och då eftersom jag hade ganska dålig balans, men på ett år så gjorde vi en så himla stor utveckling.
Det gick lite upp och ner kan man säga men helt plötsligt föll alla pusselbitar på plats och allting funkade, vi hoppade banor på 1 meter utan svårgiheter och gick ut och tävlade utan svårigheter också, jag hade fått bättre självförtroende och var stolt över min ponny!
Sedan gick det nästan bra hela tiden och tillslut kände jag mig antagligen 'färdig' med atreyu då jag började leta storhäst.
Sista tävlingen jag och atreyu gjorde hamnade vi precis utanför placering och jag var riktigt glad att det ändå gått så bra!
Jag hittade ett par hästar i skåne som jag åkte och provred, den första var ett sto på 165 i mnk, 13 år ganska grov men ändå härlig att rida!
Den andra var också ett sto på ungefär 163 kanske, visst den var söt men alldeles alldeles för pigg, kunde inte ens skritta utan småtravade och trampade hela tiden, den hoppade jag inte ens för kände att det verkligen inte var en häst för mig..
Den sista provred jag i kristianstad, en valack på 164, 6 år och himla fin i kroppen, ganska smäcker i modellen med ett långt huvud, och när jag satt upp på honom så satt jag bara och log hela tiden, och viskade till mamma när jag satt och red honom och sa "han är helt underbar" och jag satt bara och log hela tiden.
Han hoppade som en gud och var otroligt välriden, när jag sedan hoppade av honom så stod han med huvuden hos min lillebror och bara mös, han var så himla lugn i hantering och bara fann sig i det.
Vi åkte hem o sa att vi skulle fundera på det ändå om jag visste att jag ville ha honom, till och med pappa ville ha honom bara för att han var så himla lugn och tillgiven.
Det var verkligen inte meningen att vi skulle köpa någon så snabbt, och jag hade sagt åt mig själv att jag skulle provrida många innan jag köpte en ny häst.
Men så blev det inte, vi ringde ägaren o sa hur vi tänkte, och två veckor senare åkte vi ner till skåne och hämtade snyggingen!
Där stod jag nu med två hästar att rida varje dag, vi hade redan bestämmt innan att vi skulle sälja atreyu såklart, så vi la ut honom på annons och medans personer kom o provred så höll jag igång båda och la så mycket tid jag kunde på båda, sen ett tag efter att annonsen uppdaterats på atreyu så kommer det en tjej som blir helt förälskad i atreyu, tror hon kände samma sak som jag gjorde för campilo och hon kom yttligare en gång oh provred och de såg verkligen ut att trivas med varandra!
Så för några veckor sen så åkte min älskade ponny som jag hade 2 otroligt roliga och läroriika år tillsammans med tillbaka till läckeby, men nu till en annan familj. Han ska gå som westernhäst vilket jag tror blir kanon för honom och han såg verklligen ut att trivas med det!
Nu är han nästan på samma ställe där han föddes min lilla prins, han kommer alltid va en del av mig, kommer alltid följa hans resa och kommer alltid att älska denna ponny för allting som han gjorde för mig!
Jag kallar honom min även om han inte är min längre, men jag saknar honom oerhört mycket och tänker snart åka och hälsa på "min" prins, sitter och kollar på videofilmer på oss och vill bara upp på honom igen o fräsa iväg över ett fält i galopp!
Jag sålde min bästavän, jag tog det jobbigaste beslutet i hela mitt liv... men jag var rättvis mot honom när jag tog de beslutet jag tog.
Jag hade inte tid med två hästar.
Det var dags för honom att lära en ny ryttare allting som han har lärt mig!!
Jag har inte riktigt förstått försen nu vad det är jag har gjort...att han faktiskt inte är min längre även om jag vill det på ett sätt.. men tyvärr tänker man ju för mycket ibland och men nu när jag börjar smälta allting så inser jag fakta och känner mig på ett sätt taskig, jag sålde min bästavän?!
Jag vet att han har det superbra, den nya ägaren tar hand om honom som siin lilla bebis och det förtjänar han verkligen!
Så nu ska jag lägga allt fokus på min nya prins och få lika starkt samband som jag fick med min förra prins!
Men sen hittade jag en som jag tyckte väldigt mycket om, men vi var osäkra på om den skulle gå över ponnymåttet och bli storhäst, så vi fortsatte att leta.
Då hittade vi ett jättemysigt D-ponnysto som jag fastnade lite för men vi tänkte ändå att vi skulle kolla på lite fler ponnysar innan jag bestämmde mig, så jag fortsatte att leta runt på hastnet.se och helt plötsligt dök han upp, en D-ponny valack, 15 år och skimmel, superläromästare och gjorde allt för sin ryttare stod det i bland annat i annonsen, vi åkte till läckeby och provred den lille godningen och det sa bara pang så var jag helt kär i honom.
Det var som handen i handsken, han var lugn i alla lägen, gick jättebra i dressyren och hopppningen och jag hoppade en hel tärängbana med honom också.
Det var ingen snack om saken, honom skulle jag ha!
Vi fortsatte att träna och tävla, det gick verkligen inte som en dans på rosor alltind men det gick ändå framåt, vi utvecklades tillsammans och skapade ett bättre sammanspel mellan oss.
Vi började hoppa högre på tränigar och tävling och jag brukade komma runt med något stopp o någon rivning ungefär o någongång blev vi uteslutna, men vi kämpade på, tillsammans!
Jag tänkte inte ge upp, jag var fortfarande osäker, hade tyvärr svårt att lita på atreyu alltid o jag ramlade ju av lite då och då eftersom jag hade ganska dålig balans, men på ett år så gjorde vi en så himla stor utveckling.
Det gick lite upp och ner kan man säga men helt plötsligt föll alla pusselbitar på plats och allting funkade, vi hoppade banor på 1 meter utan svårgiheter och gick ut och tävlade utan svårigheter också, jag hade fått bättre självförtroende och var stolt över min ponny!
Sedan gick det nästan bra hela tiden och tillslut kände jag mig antagligen 'färdig' med atreyu då jag började leta storhäst.
Sista tävlingen jag och atreyu gjorde hamnade vi precis utanför placering och jag var riktigt glad att det ändå gått så bra!
Jag hittade ett par hästar i skåne som jag åkte och provred, den första var ett sto på 165 i mnk, 13 år ganska grov men ändå härlig att rida!
Den andra var också ett sto på ungefär 163 kanske, visst den var söt men alldeles alldeles för pigg, kunde inte ens skritta utan småtravade och trampade hela tiden, den hoppade jag inte ens för kände att det verkligen inte var en häst för mig..
Den sista provred jag i kristianstad, en valack på 164, 6 år och himla fin i kroppen, ganska smäcker i modellen med ett långt huvud, och när jag satt upp på honom så satt jag bara och log hela tiden, och viskade till mamma när jag satt och red honom och sa "han är helt underbar" och jag satt bara och log hela tiden.
Han hoppade som en gud och var otroligt välriden, när jag sedan hoppade av honom så stod han med huvuden hos min lillebror och bara mös, han var så himla lugn i hantering och bara fann sig i det.
Vi åkte hem o sa att vi skulle fundera på det ändå om jag visste att jag ville ha honom, till och med pappa ville ha honom bara för att han var så himla lugn och tillgiven.
Det var verkligen inte meningen att vi skulle köpa någon så snabbt, och jag hade sagt åt mig själv att jag skulle provrida många innan jag köpte en ny häst.
Men så blev det inte, vi ringde ägaren o sa hur vi tänkte, och två veckor senare åkte vi ner till skåne och hämtade snyggingen!
Så för några veckor sen så åkte min älskade ponny som jag hade 2 otroligt roliga och läroriika år tillsammans med tillbaka till läckeby, men nu till en annan familj. Han ska gå som westernhäst vilket jag tror blir kanon för honom och han såg verklligen ut att trivas med det!
Nu är han nästan på samma ställe där han föddes min lilla prins, han kommer alltid va en del av mig, kommer alltid följa hans resa och kommer alltid att älska denna ponny för allting som han gjorde för mig!
Jag kallar honom min även om han inte är min längre, men jag saknar honom oerhört mycket och tänker snart åka och hälsa på "min" prins, sitter och kollar på videofilmer på oss och vill bara upp på honom igen o fräsa iväg över ett fält i galopp!
Jag sålde min bästavän, jag tog det jobbigaste beslutet i hela mitt liv... men jag var rättvis mot honom när jag tog de beslutet jag tog.
Jag hade inte tid med två hästar.
Det var dags för honom att lära en ny ryttare allting som han har lärt mig!!
Jag har inte riktigt förstått försen nu vad det är jag har gjort...att han faktiskt inte är min längre även om jag vill det på ett sätt.. men tyvärr tänker man ju för mycket ibland och men nu när jag börjar smälta allting så inser jag fakta och känner mig på ett sätt taskig, jag sålde min bästavän?!
Jag vet att han har det superbra, den nya ägaren tar hand om honom som siin lilla bebis och det förtjänar han verkligen!
Så nu ska jag lägga allt fokus på min nya prins och få lika starkt samband som jag fick med min förra prins!
1 kommentarer
niccis
15 Jun 2013 21:13
kan inte fatta att ja läste allt de......... ghöööö, fint skrivet och fina bilder på dig och atreyu!!
Kommentera